Att ge upp

Vad jag funderat mycket över den senaste tiden är: När är det dags att ge upp? Hur länge ska man kämpa vidare när målet hamnar alltmer utom räckhåll? Är det bättre att överlåta det till någon annan när det är av mer intresse för någon annan att målet faktiskt nås än det är för mig personligen?

Om man är osäker på om man kan klara uppgiften, eller till och med är rätt säker på att man inte kan det, är det då inte bättre att låta det vara? Överlämna det åt andras händer. Om man stretar vidare i några månader till utan att komma mycket längre och sedan tvingas ge upp, då har hela den tiden passerat. Om man istället erkänner sig besegrad nu så kan den tiden ägnas åt att hitta någon mer passande kämpe som kan ta sig ända fram till mållinjen.

Visst finns möjligheten att det bara är en brant uppförsbacke, att snart hittar man en väg att gå och som faktiskt kan ta en hela vägen till toppen så småningom. Men för varje dag som går när man irrar runt i en tät dimma, desto längre tid kommer det att ta en, eller ens efterföljare, att nå fram. Och sen finns ju risken att man välter saker och stökar till det runt omkring sig i dunklet. Sånt som måste redas ut och städas upp av någon som kan lista ut var allt kan placeras utan att högarna rasar på nytt. Eller kanske borde det inte ens försöka redas ut, kanske bättre att nästa hittar en annan plats att bygga på och gör om allt.

Jag har gett upp nu. Det kändes som rätt val. Ibland är det bäst att säga ifrån istället för att dra ut på det. För visst kan det vara bättre att ge upp något ibland och hitta ett annat berg - ett vars underlag passar ens fötter bättre - att ta sig uppför.


Detta är inte ett inlägg om att ge upp mitt skrivande. Skrivandet går bra. Jag blir kanske färdig med redigeringen av Corielle redan på söndag. :)