torsdag 17 april 2014

Texter utan mål

Ibland känner jag för att skriva någonting. Vad som helst. Något slumpartat, oplanerat, underligt... Text som får bli som den blir, helt utan syfte och mål annat än att låta orden forma mening på mening. Nedanstående text är en sådan text.

Varje kväll stiger han in genom den stora välvda porten. Hans steg sväljs av väggarna och får hans puls att öka, som om hjärtat vill fylla tystnaden med någonting. Varje kväll stannar han, mitt i den tomma stensalen, och väntar. På vad, vet han inte.

Han rör sig inte igen förrän solens sista strålar övergivit honom, förrän tystnaden fått sällskap av mörker. Först då rör han sig igen. Långsamt backar han ut genom porten. Ännu en kväll har passerat utan att hans väntan upphört. Efter det otaliga antal han spenderat stående i stensalen innanför den välvda porten har han förlorat hoppet om att det någonsin kommer hända, men han går ändå dit igen. Och igen. Och igen.

Det har blivit en vana han klamrar sig fast vid. Som påminner om att han en gång var någonting mer än en kall och ensam skugga i den ljumma kvällsluften.

3 kommentarer:

  1. Jamen så där kan du ju inte bara lämna oss! Vill höra mera ! ! Kan du inte göra det till en följetong?? Snälla? Superbra inledning vore det :)

    SvaraRadera