söndag 11 maj 2014

Novell: Ett ljud i natten

Jag blev utmanad av Björn för ett tag sedan och denna novell är resultatet.

Mörkret slukade allt när jag lät sänglampan slockna. Skrivbordet, bokhyllorna, de gamla gosedjuren, sängen... Fönstret gjorde långsamt sitt och det svarta förvandlades till gråskalor och avslöjade de bekanta konturerna av mitt rum igen.

En lätt vind drog fram längs husets fasad, smekte fönstret och fick trädgrenarna nere i trädgården att rita svajande skepnader på den motsatta väggen. Jag blundade för att stänga ute det oroliga mönstret och lyssnade till den typ av tystnad som existerar i ett sovande trähus. Det knäppte i trät, enstaka väsanden från golvvärmen, susade i grenarna utanför...

Det var då jag hörde det. Ett ljud som inte hörde hemma bland de andra. Jag slog upp ögonen lagom för att se en ovanligt stor trädgren fara som en mörk skugga över väggen. Jag inbillade mig förståss. Lät den tilltagande vinden skrämma upp mig. Ändå kunde jag inte förmå mig att vända bort blicken från skuggorna på väggen och lyssna efter vad det nu var jag trodde mig ha hört. Skugggrenarna rörde sig kors och tvärs, som vinkande onaturliga armar. Den större skuggan for förbi igen och jag drog täckte tätare omkring mig för att kväva rysningen som fick håret på mina armar att resa sig.

Vinden fortsatte blåsa och huset suckade trött åt dess försök att rubba de stadiga väggarna. Skuggorna fortsatte röra sig tills den stora skuggan tog över igen. Men denna gång försvann den inte. Väggen var helt mörk. Täcket kunde inte dämpa hjärtslagens ökade takt eller de allt mer mardrömslika fantasierna som drog fram i mitt huvud. Odjur, monster, spöke, jätte...

Långsamt satte jag mig upp i sängen med täcket som en sköld mot mörker och kyla, mot monster och elakartade skuggor. Försiktigt kikade jag ut genom fönstret, ut i den stora trädgården utanför. Mina ögon möttes av mörker och skuggor. Mörka svajande grenar och deras flaxande skuggor i det ensliga ljuset från lyktstolpen borta vid grinden.

Ett ljud bakom mig fick mig att sno runt med uppspärrade ögon och andan i halsen. För en sekund var jag bländad av ljuset som smet in genom sovrumsdörren tillsammans med den mörka gestalten innan dörren åter stängdes. Jag andades ut ett vacklande andetag och väntade på att pulsen skulle lugna sig medan den nya skepnaden kom närmare. Sängen gungade till när han satte sig bredvid mig och en varm arm lades runt mina axlar. Den välbekanta tyngden skrämde bort det sista av skuggornas ondska. Jag kastade en snabb blick bort mot väggen - den stora skuggan var borta - innan jag trött slöt ögonen och lutade huvudet mot pojkvännen bredvid mig.

Första gången Björn utmanade mig mig resulterade det i texten Bilfärd i mörkret. Denna gång gick utmaningen ut på att skriva en novell med liknande tema (fast annan plats) som Skuggor i mörkret som han skrev för ett tag sedan.

Se gärna också våra andra skrivutmaningar:
Berättelsen om Kuddnah (jag)
Draper Wot (Björn)
En grå värld (jag)
Kalla Knut (Björn)

4 kommentarer:

  1. Waaah!! Vem lade sig bredvid dig?... vem var det som?... Jag ska minsann!! Eller jaha... nu förstår jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, blev du orolig att det var nån annan än du? :)

      Radera
  2. Så vi får aldrig reda på vad skuggan var för nåt? Tur att det är fullt dagsljus ute... ;.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inspirationen kommer från dina tallkatter, samma gäller Björns version. :)

      Radera