onsdag 25 juni 2014

Drakkarts reserapport

Jag och Björn åkte upp till Gävle för att fira midsommar med hans familj och träffa flera av hans släktingar. Drakkart följde med så han får äran att berätta om resan.

Här kommer Drakkarts reserapport,
när vi från Björnamo tog bilen bort.
Första stopp i Vimmerby för kaffe till Björn,
där togs det turfzoner runt första fotots hörn.


Stopp i Vimmerby.
Några fler stopp blev det under färden,
Björn tog zoner och Drakkart såg världen.

I Solna var vi 11 timmar efter start,
att sova i bilen tyckte Drakkart verkade smart.
Full av nya intryck somnade Drakkart snabbt,
Att de stannade nån dag i Stockholm märktes knappt.
Tydligen träffade de syster till Björn,
hennes pojkvän var också med på ett hörn.
CaBj tog turfzoner och åt ute i fint väder,
medan Drakkart i bilen drömde om lugnare städer.


Björn och Caroline äter ute i Stockholm.

I Gävle stannade vi sedan några nätter,
där serverades det midsommarrätter.
Grillande och kortspel och umgänge,
det kändes som att midsommar höll på väldigt länge.


Sovplatsen i Gävle påminde Drakkart om en mysig grotta.
Drakkart tyckte dock Björn och matte var elaka,
för jordgubbstårtan fick aldrig Drakkart smaka.


Jordgubbstårta på midsommarafton.
Som hämnd åt Drakkart upp deras frukost dagen därpå,
eller ja, det var vad Drakkart försökte alltså.


Drakkart äter frukost.
En jättelik låda fick de av Björns kusin,
Drakkart tyckte den var väldigt fin.


Subwoofer (bashögtalare) som Björn fick.

Björns farmor besöktes på väg mot Valskog,
nedanstående foto hans faster tog.


Besök hos Björns farmor i Lindesberg.

Vidare mot Valskog det alltså bar,
där vi möttes av Björns far.
Kungsör ligger nära, dit for vi nästa dag,
där vandrade vi runt ett ganska bra tag.
Kyrka, Thor Modén och en port,
hittade jag i Björns barndomsort.

Kungsörs kyrka i bakgrunden.
Drakkart hälsar på Thor Modén.
Drakkart hittade en port!
Kan ni hitta Drakkart?
Men mest intressant tyckte de var,
att titta på byggnader som fanns kvar.
Hus där han bodde och skola han gick i,
frisör och torg gick vi också förbi.


Drakkart och Björn vid hans barndomshem.
Drakkart gungar utanför Björns gamla skola.
I slutet av dagen besteg vi en höjd,
På Björns axel är Drakkart väldigt nöjd.


Drakkart och Björn beundrar utsikten
över Mälaren och Kungsör.

Längs Vätterns fina strand,
åkte vi hemmåt mot Småland.
Ungefär när vi passerade det finaste området,
Lade Drakkart beslag på hela godisförrådet.


Drakkart vaktar sin skatt vid Vättern.

Att vara ute och resa tyckte Drakkart var underbart,
så Drakkart hoppas att nästa resa blir ganska snart.


Drakkart vid Gyllene Uttern.

fredag 20 juni 2014

Större cirkel

Min farmor, Berit Ahlberg, var en fantastisk person. Vill ni läsa om henne så kan ni gå till Astrids inlägg om henne. Farmor sade alltid att hon varit en blyg person men jag såg aldrig minsta spår av denna blyghet för hon var alltid framåt, kunde prata med alla och skapa vänner var hon än befann sig. Något hon sade en gång har satt sig i mitt minne. Hon pratade om cirklar. (Påstår inte att det är hennes egna idéer, det var bara från henne jag hörde det.)
Det var flera år sedan nu och eftersom jag bara litar på mitt minne kanske det inte blir helt rätt. Men grundidén bör vara densamma.

Man har en cirkel runt sig som innefattar allt man är helt bekväm med att göra.
Utanför den cirkeln finns en till: saker som man kan klara om man måste men helst vill undvika.
Och utanför den finns saker man inte vågar.

Hämta jullådorna nere i Björnamohusets krypgrunden är något som finns i min första cirkel. Eventuella spindlar, dunklet och spikar i det låga taket kan jag hantera utan problem. Längre bort är saker som att äta ute eftersom jag inte tycker om att välja mat. I utkanten av cirklarna finns saker som att inleda samtal med personer jag inte känner.

Genom att göra saker i mittencirkeln lite oftare kan man vidga sin innersta cirkel och de andra följer efter.
Som exempel kan jag ta "att själv ta bilen till universitetet". Detta var i min andra cirkel för några år sedan, när jag nyligen tagit körkort. Efter att ändå ha kört till universitetet ett par gånger hade den handlingen hamnat i den första.

Jag är övertygad om att mina cirklar växt ordentligt under det senaste året eftersom jag varit i situationer jag inte är van vid. Jag blev erbjuden mer jobb. Jag lärde känna nya personer. Jag sade hej till personer på gatan som jag inte kände och satte mig ner med slutna ögon i en galleria. Jag deltog i Tomten fryser fast igen och nämnde den för arbetskollegor, gamla bekanta och släktingar. Jag körde runt och parkerade lite överallt i stan, skjutsade folk och knackade på dörrar. Jag startade en blogg. Jag övernattade hos kompisar. Jag avsade mig arbetsuppgifter. Jag vågade luta huvudet mot en axel. Jag fick en underbar pojkvän, flyttade hemifrån och blev sambo. Jag fick en nyckel som inte ska tappas bort. Jag räknade på inkomster och utgifter. Jag gick till affären och köpte två diskborstar. Jag övernattade på hotell och åt på restauranger. Jag tvättade tvätt i tvättstuga och köpte möbler på IKEA. Jag var på dop med pojkvännen, som enda representant för min familj. Jag har kört ända upp till Stockholm, och vidare. Jag har kört i stressande Stockholmstrafik med vägarbeten, en förvirrad men enträgen gps och en osäker navigatör vars riktningsangivelser ej gick att lita på.

Och idag ska fira midsommar med pojkvännens familj i Gävle.

Min innersta cirkel är kanske fortfarande ganska liten men dess kant rör sig bortåt, i rätt riktning. Och med pojkvännen vid min sida känns det inte lika otäckt att korsa gränsen, för jag vet att han finns där när jag behöver det.

onsdag 11 juni 2014

Kamp mot trötthet

Med regn som hindrar husmålande och uppsatsen färdigskriven har han gett upp kampen mot tröttheten. Han lutar huvudet mot mig där jag halvsitter i sängen och jobbar. Med hans nytvättade hår bara några centimeter från ansiktet och tyngden av hans huvud arbetar jag vidare. Jag vill hinna färdigt innan vi åker upp, mot Gävle, för att fira midsommar.

Det dröjer inte länge förrän hans andetag djupnar. Jag fortsätter med mitt till det rofyllda ljudet av de lågmälda andetag han tar i sömnen. Jag trivs i situationen, trots att det är mycket jobb kvar. Njuter av att han fallit i sömn alldeles intill mig.

Utanför faller regnet allt tätare och min målstolpe för dagens jobb närmar sig stadigt. När jag till sist ger mig för dagen vaknar han till bara för att konstatera att det regnar innan hans medvetande åter försvinner bort från vakenheten.

Nu, när regnet ackompanjeras av hans låga snarkningar, är jag nöjd. Glad att just jag fått den, enligt mig, bästa pojkvännen. <3

fredag 6 juni 2014

Uppdatering

Ljudet från högtalaren ute i trädgården hörs genom det öppna fönstret. Pojkvännen med kusin målar huset i sommarvärmen. Själv håller jag mamma sällskap i köket. En pigg fluga flyger vända på vända runt rummet.

Mamma jobbar medan jag förbereder det sista inför inskickandet av mina två manus. Kollar igenom alla dokument en extra gång, mest för att fördröja stunden då jag skickar iväg dem. Två nya sidor har dykt upp på bloggen idag; ytterligare ett sätt att dra ut på tiden. Snart tröttnar jag på mina egna bortförklaringar och dröjsmål, bifogar filerna i ett mejl och hovrar över skicka knappen...

Sen fegar jag ur och väntar lite till. När pojkvännen väl är klar för dagen vågar jag kanske.