Större cirkel

Min farmor, Berit Ahlberg, var en fantastisk person. Vill ni läsa om henne så kan ni gå till Astrids inlägg om henne. Farmor sade alltid att hon varit en blyg person men jag såg aldrig minsta spår av denna blyghet för hon var alltid framåt, kunde prata med alla och skapa vänner var hon än befann sig. Något hon sade en gång har satt sig i mitt minne. Hon pratade om cirklar. (Påstår inte att det är hennes egna idéer, det var bara från henne jag hörde det.)
Det var flera år sedan nu och eftersom jag bara litar på mitt minne kanske det inte blir helt rätt. Men grundidén bör vara densamma.

Man har en cirkel runt sig som innefattar allt man är helt bekväm med att göra.
Utanför den cirkeln finns en till: saker som man kan klara om man måste men helst vill undvika.
Och utanför den finns saker man inte vågar.

Hämta jullådorna nere i Björnamohusets krypgrunden är något som finns i min första cirkel. Eventuella spindlar, dunklet och spikar i det låga taket kan jag hantera utan problem. Längre bort är saker som att äta ute eftersom jag inte tycker om att välja mat. I utkanten av cirklarna finns saker som att inleda samtal med personer jag inte känner.

Genom att göra saker i mittencirkeln lite oftare kan man vidga sin innersta cirkel och de andra följer efter.
Som exempel kan jag ta "att själv ta bilen till universitetet". Detta var i min andra cirkel för några år sedan, när jag nyligen tagit körkort. Efter att ändå ha kört till universitetet ett par gånger hade den handlingen hamnat i den första.

Jag är övertygad om att mina cirklar växt ordentligt under det senaste året eftersom jag varit i situationer jag inte är van vid. Jag blev erbjuden mer jobb. Jag lärde känna nya personer. Jag sade hej till personer på gatan som jag inte kände och satte mig ner med slutna ögon i en galleria. Jag deltog i Tomten fryser fast igen och nämnde den för arbetskollegor, gamla bekanta och släktingar. Jag körde runt och parkerade lite överallt i stan, skjutsade folk och knackade på dörrar. Jag startade en blogg. Jag övernattade hos kompisar. Jag avsade mig arbetsuppgifter. Jag vågade luta huvudet mot en axel. Jag fick en underbar pojkvän, flyttade hemifrån och blev sambo. Jag fick en nyckel som inte ska tappas bort. Jag räknade på inkomster och utgifter. Jag gick till affären och köpte två diskborstar. Jag övernattade på hotell och åt på restauranger. Jag tvättade tvätt i tvättstuga och köpte möbler på IKEA. Jag var på dop med pojkvännen, som enda representant för min familj. Jag har kört ända upp till Stockholm, och vidare. Jag har kört i stressande Stockholmstrafik med vägarbeten, en förvirrad men enträgen gps och en osäker navigatör vars riktningsangivelser ej gick att lita på.

Och idag ska fira midsommar med pojkvännens familj i Gävle.

Min innersta cirkel är kanske fortfarande ganska liten men dess kant rör sig bortåt, i rätt riktning. Och med pojkvännen vid min sida känns det inte lika otäckt att korsa gränsen, för jag vet att han finns där när jag behöver det.