Inte är det väl så enkelt som att man vill spendera tid med personen i fråga, alltid mer tid än man gör. För visst kan man vilja vara mer med sina vänner.
Så vad är skillnaden? Vad är det som väger över vänskapskänslor till romantisk kärlek?
Man kan sakna sina vänner så saknad när de inte är i närheten kan det väl inte vara.
Är det tankar kring kyssar och hudkontakt som krävs? Kan man luta huvudet mot en kompis axel eller är det ett tecken på starkare känslor?
Hur katten ska man kunna veta sånt? Hur kan någon veta innan de vet...?
Man kan vara rädd för att vänner försvinner och man kan fasa för den dag en vän inte finns. Det behöver inte vara mer än vänskap för det.
Så vad är det som utmärker kärlek? Bara att allt känns starkare? Om det är så, hur vet man när gränsen passerats? Hur vet man om man är kär?
Texten är baserad på osäkerheten jag kände innan jag blev tillsammans med Björn.
Mitt spontana svar är den sexuella attraktionen. Alltså som skiljer vänskap från förälskelse. Men så enkelt är det kanske inte alltid.
SvaraRadera