Björn Wirén har åter recenserat mitt skrivande. Den här gången är det mitt manus Silver Varg (Varg i dagligt tal...) som lästs och granskats. Trots sin position som min sambo vågar han ta upp både negativa och positiva synpunkter.
Hittills har jag varit ganska tyst angående Varg här på bloggen, så det är väl dags att jag skriver om den.
Rent ordmässigt har Varg varit betydligt svårare att skriva än min berättelse om Corielle. Till skillnad från Corielle kände jag inte karaktärerna sen länge, jag hade ingen aning om vilka karaktärer som skulle korsa Aislins väg. Jag visste inte ens att Katlyn existerade, hon som nu delar huvudrollsplatsen med Aislin.
Jag använder bara deras mänskliga namn nu men det är de vana vid, så de tar nog inte illa upp. :)
De är inte människor. Eller inte enbart människor, är mer korrekt beskrivet. I Varg finns det en typ av varelser som består av två separata gestalter. En mänsklig och en hundlik del som tillhör en enda varelse. En person delad i två.
Det är i alla fall en sådan varelse som Aislin är. Och Katlyn.
Boken tar sin början med Aislin som försöker undkomma jägarna som vill se hela hennes art utplånad. Williams liv förändras drastiskt när han hittar henne.
Vidare till Katlyn. När hon först dök upp i mina tankar kände jag henne inte. Jag visste bara i vilken situation hon befann sig. Hon ville vara ensam. En önskan som blir betydligt svårare att uppfylla när den envise Cody får syn på henne. Från början tänkte jag att Katlyns berättelse kunde bli en uppföljare, om jag nu ens kom mig för att skriva ner den. Men Katlyn hängde kvar i tankarna och när hon väl lyckats trassla sig in i Aislins del kunde jag inte stå emot längre. Ett beslut som jag inte ångrar.
Inser att jag tagit mig fram till slutet av detta blogginlägg utan att nämna vare sig Silver eller Varg. Om jag avslöjar att dessa två ord är namn så kan ni nog själva räkna ut var de passar in. Om inte så får ni väl ta och läsa boken så småningom...eller Björns recension av den. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar