Nytt år

År 2015 innebär att den här bloggen existerat i över ett år. Uppdateringsfrekvensen har varierat, liksom innehållet. Men de största förändringarna under året har förstås skett utanför bloggen. Vad hände då egentligen under 2014? Jag är kanske lite sent ute med en sammanfattning av det senaste året men trots att jag påbörjade detta inlägg strax efter nyår har det inte blivit klart förrän nu.

Under 2014 fick jag min älskade pojkvän Björn. Pojkvän blev snabbt sambo när jag bytte adress eftersom jag trivdes bättre i hans närhet än någon annanstans. Jag avsade mig en arbetsuppgift. Min tid som amanuens på Linnéuniversitetet nådde sitt slut (ej relaterat till föregående mening). Jag upplevde min första kryssning och körde längre sträckor än jag någonsin gjort. Björn presenterade mig för hela hans släkt och tvärtom, vilket innebär att jag träffat många trevliga personer jag inte mött tidigare. Jag fick vara med om midsommarfirande i Gävle och två olika kräftskivor. En ny tv-serie har tagit sig upp bland mina favoriter när Björn introducerade mig för Dexter. Tillgängliga spelkonsoler och en spelglad pojkvän har inneburit många timmars spelande av såväl nya spel som favoriter i repris. Jag har levt i en bubbla samtidigt som jag sett nya saker och skaffat nya erfarenheter. Jag har flyttstädat och inrett en ny lägenhet. Det har blivit mer utgifter än jag någonsin haft samtidigt som jag blivit mer snål smålänning än tidigare. Jag har digitaliserat gamla minnen och fått ta del av Björns sådana.

Vidare till en annan sammanfattning i listform...
De val jag gjort nedan är inte begränsade av utgivningsåret 2014 utan är bara de spel, filmer, låtar med mera som funnits i mitt liv under året.

Årets bok

Jag har knappt läst någonting under 2014 men Björn har läst högt ur sitt senaste bokprojekt Blått skimmer. Än har jag inte fått höra slutet men det jag hört hittills gillar jag mycket.

Årets datum

27 januari. Dagen som förändrade mitt liv och påverkade hela mitt 2014. Det är förstås det datum då jag och Björn blev tillsammans.

Årets film

Sista hobbit-filmen eller Patema inverted. Den första såg jag på bio två gånger. Den andra är en japansk teknad film där en del människor har omvänd gravitation. Den var intressant eftersom den vände på vad man trodde sig veta mer än en gång.

Årets låt

Owl Citys "This Isn't the End". Den har jag lyssnat till mycket under året. :)

Årets maträtt

Pojkvännen Björns korvstroganoff med ris (med gurka och tomat). Helt klart min favoriträtt som jag har tvingat pojkvännen att laga minst en gång i veckan. Han introducerade den tidigt i vårt förhållande och jag har inte släppt taget om den sedan dess.

Årets musikartist

Här skriver jag nog Kent. Jag har egentligen aldrig lyssnat på Kent tidigare men år 2014 har det varit många Kent-låtar i min och Björns gemensamma Spotify-lista. Man får höra mycket låtar man inte hört tidigare när någon annan styr över halva låtlistan.

Årets person

Min pojkvän Björn förstås, som oftast är där för mig, får mig att känna mig älskad och som ibland kan matcha mig i min envishet.
Skulle jag istället ange en person som jag inte har träffat så skulle det vara Raymond Thompson, skapare av The Tribe. Han verkar vara en härlig människa som åstadkommit en hel del och inte låtit sig stoppas av hinder. Jag vet sedan tidigare att han är trevlig att prata med och efter 2014 vet jag även att han inte har något emot att bekosta snabb frakt för att ett Tribe-fan på andra sidan jordklotet ska få en bok snabbare...

Årets plats

Vår lägenhet (Drakboet). För att det är den plats jag känner mig mest hemma på.

Årets resmål

Karlskrona. Jag och pojkvännen åkte dit (och övernattade på hotell) för att få tag i en sladd som inte fanns på andra ställen. Trots att jag blev otroligt förkyld med feber och illamående var det ändå en resa som jag ser tillbaka på med glädje. Det var den första resan jag gjorde ensam med Björn. Staden var mysig att vandra runt i på kvällen.

Årets spel

Lego Hobbit, för att det spelades mycket trots en del irriterande buggar. (Fast det är inte lätt att välja mellan det och spel som Kingdom Hearts, Tomb Raider, diverse Mario-spel, Zelda och Jak&Daxter).

Året tv-serie

Dexter. Björn drog in mig i denna tv-serie trots att jag var mycket tveksam till den. Det dröjde inte länge innan jag fastnade. Så ibland kan det vara bra att ge saker en chans.

Årets upplevelse

Att åka på min första kryssning (Silja Serenade till Helsingfors). Jag har aldrig varit på någon kryssning tidigare. Dessutom var det den längsta resan jag hade gjort dittills med pojkvännen.

Björn vs filten

Här kommer en liten snabbt nedkladdad illustration baserad på en verklig händelse:

Vad som händer är att Björn tycker att filten är för långt ner. Det är kallt i rummet. Han drar därför upp den. Det är inte det enklaste eftersom den sitter fast i fotändan så han ser till att dra den så långt upp över oss han kan. Men i samma ögonblick som han släpper taget far filten iväg långt ner mot fötterna och vi har därmed betydligt mindre filt över oss än från början. Jag skrattade självklart åt spektaklet medan Björn var mer missnöjd.
Det var en ganska komisk situation men kylan gjorde samtidigt att man önskade att filten var lite större. (Vi har en större filt men den orkar man ju inte stiga upp och hämta, speciellt inte när det är kallt.)

Väntetid

Det är tomt i rummet. Jag kan sätta mig var jag vill. Eller kanske är det snarare: jag måste välja vilken plats jag ska sätta mig på. Ena änden av en av de gröna sofforna får duga. Det är givetvis ingen mjuk soffa som man sjunker ner i, utan det är mer likt en tygklädd bänk vars rygg är lite väl långt bak. Gjord för att sitta och vänta i.

Några tidningar ligger utspridda på bordet men jag rör ingen av dem. Även om någon skulle se intressant ut så har jag inte ro att sitta och läsa.

Det känns som att tiden står still när jag sitter där men jag kan ändå inte slappna av. Några tjocka ljus står på ett litet sidobord. Deras elektriska lågor bidrar till känslan av att tiden inte existerar här, att allt har frysts i ögonblicket. Klockan på väggen mittemot saknar sekundvisare och det är tomt bakom glasrutan där man betalar.

Ett lågt brummande från luftkonditioneringen är det enda tecknet på att jag inte fastnat i ett ögonblick. Bakom dörrarna vet jag att det finns en korridor, men de är för kompakta för att jag ska kunna höra steg eller röster från de som vistas där innanför. Dit jag snart ska.

Klockan är nästan halv nu, så tiden har rört sig en aning. Jag tar ett djupt andetag men armar och ben vill inte slappna av det minsta. Dörrarna öppnas och en man kommer ut. Jag hoppar nästan till av den plötsliga händelsen. Är det min tur nu? Nej, det var bara någon som redan klarat av sitt besök och ska hem. Dörrarna slår igen och mannen avlägsnar sig. Jag hör hans steg ända bort till dörren ut och sedan återkommer tystnaden.

Jag är trött. Dels är jag inte van att stiga upp så tidigt på dagen, dels är det utmattande att sitta på helspänn med ögon som är lite större än de brukar vara. Snart kommer någon öppna dörrarna igen och ropa mitt namn, le när jag reser mig och följer med in. Antagligen kommer min nervositet synas direkt. Det är nog få som passerar dörrarna med glädje och självsäkerhet.

Nu öppnas dörrarna. Den här gången är det för att det är min tur och jag reser mig upp från soffan. Väntan är slut men än är det inte över. Tandhygienisten ler när jag passerar förbi honom in genom dörrarna.

En växande stjärnhimmel

De ligger i sängen när ljuset slocknar. Små ljuspunkter blir synliga ovanför dem, lyser av det ljus de samlat på sig under dagen likt de två känner styrkan av all den glädje de upplevt sen dag ett. Den finns representerad där uppe som den största stjärnan av dem alla. Den första dagen, dagen då allt började om och livet förändrades.

De låter blicken vandra vidare från stjärna till stjärna. Varje enskild individ - en vecka de spenderat tillsammans. Hon pekar ut en stjärnbild, formad som ett hjärta. En lite större stjärna för att de passerat ett halvår och flyttat till en större lägenhet. En annan för det välkomnande de mötts av i den andres släkt.

En rad stjärnor lyser ovanför henne. En karta över de platser de besökt. Hemorten är störst av dem alla. En större stjärna bland mindre jämlikar utgör symbolen för den kryssning de gjorde i somras.

Även om några stjärnor lyser svagare, de mindre glada stunderna, så kämpar de ändå tappert mot mörkret runt omkring. De syns ändå i tomheten.

För varje vecka som passerar växer stjärnhimlen ovanför dem. Minnena av lycka såväl som tårar förvandlas till lysande ljuspunkter fästa med häftmassa.

Om någon av dem får svårt att sova kan de öppna ögonen och mötas av stjärnorna. Låta tankarna röra sig mellan den tid som gått sedan den första stjärnan och den fyrtionde som nyss sattes upp. Minnas ögonblicken som passerat tills de försvinner bakom stängda ögonlock. När ögonen öppnas igen är det början på en ny stjärna som förhoppningsvis även den får förenas med sina kamrater. I taket ovanför de två sovande gestalterna i sängen.

Ja, vi har stjärnor i sovrummet. En för varje vecka vi varit tillsammans. <3