Utan ord

Ibland försvinner orden mitt framför näsan på mig. Ibland är det bara stavningen.
Någon ska stjäla något och plötsligt kan jag inte för mitt liv komma underfund med hur "stjäl" stavas. Testar alla möjliga konstellationer i huvudet och på pappret innan jag äntligen kommer fram till det som jag borde kunnat från första stund.

Andra gånger har jag den perfekta formuleringen - på fel språk. Jag funderar och funderar över hur en likvärdig mening kan skrivas på rätt språk, men får för det mesta ge upp eller nöja mig med en halvdan sådan, inte i närheten av så välklingande som det lät i mitt huvud.

Sen finns det tidpunkter då språket sviker mig helt. Då jag inte för mitt liv kan komma på vilket ord det är jag tänker på. Vad heter det när man gör så? Helst ska man då ha någon som sitter i närheten att fråga. Någon man kan förklara begreppet för och som returnerar det så självklara ordet på några sekunder. Att man inte kom på det tidigare.

Ja, ibland försvinner orden mitt framför näsan på mig.